Historia.nu Premium

Unionskungen Kristian II (1481-1559) var en hårdhänt furste som ärvde de blodiga striderna kring Kalmarunionen tillsammans med kungakronan. Han utmanade både den svenska och den danska högadeln samt kyrkan. Kombinationen av övervåld och vankelmod gjorde att förlora makten i både Sverige, Danmark och Norge och slutade sitt liv i mångårig arrest.

Kristian II hade ambitioner att styra om handeln från Hansan till några nordiska städer med Köpenhamn som navet. Han var en misslyckad härförare och som maktspelare spelade han ett högt spel och förlorade. När det verkligen gällde blev han dessutom vankelmodig.

I avsnitt 129 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Erik Petersson är historiker och författare. Han har skrivit boken Furste av Norden – Kristian Tyrann.

Kristian II:s försök att en gång för alla kväsa den svenska oppositionen mot hans kungamakt slutade med Stockholms blodbad och att ett hundratal svenska högfrälsemän och borgare som stött Sten Sture dy avrättades för kätteri. Att han dessutom lät avrätta två biskopar i strid mot den kyrkliga rätten blev en draksådd som han senare tvingades betala för. Efter att Kristian II lät dränka abboten och ett antal munkar i Nydala kloster 1521 fick han tillnamnet Tyrann. Ett namn Gustav Vasa utnyttjade i sin propgaganda.

Kristian II fostrades tidigt för att bli kung och redan som 21-åring blev han ståthållare i Norge. Det var också i Norge han träffade den vackra nederländskan Dyvike som var hans officiella älskarinna under många år. Efter Dyvikes mystiska död år 1517 blev Kristian ännu hårdare och våldsammare än tidigare.

Sina viktigaste rådgivare hämtade han utanför högadeln, bland dem Dyvekes mor Sigbrit Villomsdotter och borgmästaren i Malmö Hans Mikkelsen.

Adelns växande motstånd mot Kristian II gjorde det möjligt för farbrodern Fredrik I att avsätta Kristian II. Under exilen blev Kristian II en tid lutheran, men för att få ekonomiskt stöd av svågern till ett försök att återta sina riken genom en flottexpedition måste han återgå till katolicismen.

Kristian II landsteg i Norge 1531 och fick inledningsvis vid ett ganska brett stöd. Försöket slutade ändå illa, mycket på grund av hans vankelmodiga agerande. Under förspeglingar om förhandlingar och löfte om fri lejd lockades han år 1532 till Danmark där han fängslades. Kristian II tillbringade återstoden av sitt liv i fångenskap, 1533–49 på Sønderborg, de tio sista åren på Kalundborg.

Bild: Kristian II av Lucas Cranach d.ä., 1523 Germanisches Nationalmuseum.

Musik: The Gathering av Will Van De Crommert, Soundblock Audio.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Andra världskriget avslutades med de första atombomberna i historien över det japanska städerna Hiroshima och Nagasaki. Men atombomberna hade föregåtts av förödande brandbombningar av Tokyo som dödade 100 000-tals människor.

Det amerikanska bombkriget i Stilla havet mot Japan under andra världskriget utvecklades successivt. Efter att ha erövrat öar som Saipan och Tinian i Marianerna, kunde amerikanerna etablera baser inom räckhåll för Japan. Dessa baser användes för att genomföra massiva bombningar av japanska städer och industriella mål.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ulf Zander, professor i historia vid Lunds universitet, aktuell med boken Bombkriget 1939-45. Detta är den avslutande andra delen om bombkriget under andra världskriget.

Under andra världskriget blev städer som Rotterdam, London, Hamburg, Dresden, Tokyo samt Hiroshima och Nagasaki mål för massiva bombningar. Dessa bombningar ledde till omfattande förstörelse och stora förluster av människoliv.

Tokyo var ett viktigt mål för bombattackerna på grund av dess roll som politiskt och industriellt centrum. För att försvaga Japans krigsansträngningar och demoralisera befolkningen genomförde amerikanerna en serie brutala brandbombningar över Tokyo. Dessa bombningar var särskilt förödande eftersom staden till stor del var byggd av trä och saknade effektiva brandskyddssystem.

Att amerikanarna den 6 augusti 1945 släpptes atombomben "Little Boy" över Hiroshima berodde på att alla större industristäder redan var sönderbombade. Bomben dödade omedelbart över 70 000 människor och förstörde stora delar av staden. En andra atombomb, "Fat Man", släpptes över Nagasaki den 9 augusti och dödade minst 40 000 människor.

Bombningarna i Hiroshima och Nagasaki bidrog till Japans kapitulation och avslutade andra världskriget. Samtidigt har de också väckt moraliska och etiska frågor om användningen av kärnvapen och civila offer.

Bild: Nedbränd stadsdel i Tokyo efter flyganfallet den 10 mars 1945. Fotograferad av Ishikawa Koyo, Wikipedia, Public Domain.

Musik: Sols Dream av Humans Win, Storyblock Audio.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ett av andra världskrigets mest framträdande karaktär var terrorbombning av civilbefolkningen med målet att knäcka motståndsviljan. London led svårt under Blitzen och Rotterdam bombades sönder närmast av misstag. Senare i kriget jämnades städer som Hamburg, Berlin, Dresden och Tokyo med marken av enorma bombskvadroner.

Militära teoretiker förstod tidigt att flyget skulle förändra kriget i grunden. Naivt trodde man att enstaka bombanfall skulle kunna knäcka ett lands motståndsvilja – när verkligheten var precis tvärt om. Trots civilbefolkningens lidande under bombanfallen ökade bara motståndet.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ulf Zander, professor i historia vid Lunds universitet, aktuell med boken Bombkriget 1939-45. Detta är del ett av två avsnitt om bombkriget under andra världskriget.

Under andra världskriget genomgick bombkriget en betydande utveckling. Bombplanen kunde bära allt fler och tyngre bomber, nya sikten tillät precisionsbombning, och nya strategier som bombmattor utvecklades.

Det fälldes miljontals bomber över både militära och civila mål. Förlusterna var stora - både bland de nedskjutna bombplanen och de som blev offer för bombraiderna på marken. Trots att bombsiktena förbättrades väsentligt, övergavs målsättningen att precisionsbomba militära mål till förmån för "area bombing", vilken framför allt drabbade civila.

Under andra världskriget blev städer som Rotterdam, London, Hamburg, Dresden, Tokyo samt Hiroshima och Nagasaki mål för massiva bombningar. Dessa bombningar ledde till omfattande förstörelse och stora förluster av människoliv.

För de som utsattes för bombanfallen var konsekvenserna ofta katastrofala. Bortsett från de direkta fysiska skadorna och dödsfallen ledde bombningarna till omfattande förstörelse av hem, skolor, sjukhus och annan infrastruktur. Många överlevande led av psykologiskt trauma långt efter krigets slut.

Men även att tjänstgöra ombord på ett bombplan var ett farligt och psykiskt krävande arbete. Förlusterna var stora och många besättningsmän upplevde psykiska trauman som följd av deras erfarenheter.

Bombningarnas effekt på krigets utgång är ett ämne för debatt bland historiker. Vissa menar att de bidrog till att försvaga Tysklands kampvilja och kapacitet att fortsätta kriget, medan andra hävdar att deras effekt var begränsad jämfört med andra faktorer.

Bild: Amerikanska B-17-plan bombar Focke-Wulfs flygplansfabrik i Malbork den 9 oktober 1943. U.S. Office for Emergency Management. Office of War Information, Wikipedia Public Domain.

Musik: Sols Dream av Humans Win, Storyblock Audio.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.